Pedagogik

Djup respekt för barnet

Den italienska läkaren Maria Montessori (1870-1952) ägnade sitt liv åt barnen och deras utveckling. Efter att ha arbetat några år som läkare för utvecklingsstörda barn fångades hennes intresse mer och mer av normala barns möjligheter. Genom ett erbjudande att få ansvaret för en barnstuga i ett av Roms slumkvarter fick hon tillfälle att vidareutveckla sina pedagogiska idéer. Hon gjorde barnen till sina läromästare och anpassade sitt bemötande, miljön och materiel efter deras behov.

Montessoripedagogiken bygger på ödmjukhet och djup respekt för barnet och dess inneboende resurser. Barnen i en Montessoriskola får utveckla sin nyfikenhet, sin kreativitet och lust att lära i en rik och stimulerande miljö där de får frihet att utvecklas i sin egen takt utan att jämföras med andra. De uppmuntras till självständigt tänkande, till att ta egna initiativ och att tro på sin egen förmåga. Men de får också lära sig att ta hänsyn, visa respekt och att samarbeta med andra.

Några grundtankar inom Montessoripedagogiken:

Det mottagliga sinnet

Barn har under de första sex åren en unik förmåga att snabbt ta till sig kunskap. De använder alla sina sinnen och absorberar intensivt alla intryck från omgivningen med hela sitt jag utan att anstränga sig. Det här är därför den viktigaste perioden i livet vad det gäller inlärning.

De känsliga perioderna

Barn går igenom olika intresseperioder såsom känslighet för språk, ordning och att lära sig gå. Under dessa perioder blir de ofta helt uppslukade av vad de håller på med och kan göra om samma sak gång på gång för att lära sig det. Varje period inträffar bara en gång så det är viktigt att ta vara på dem genom att ge barnet rätt stimulans och frihet att utvecklas.